Det finns ett samhällslöfte: Forskningsanknutna verksamheter – inga andra.
R2-reaktorn startades 1960. Under åren därefter etablerades flera nya företag och verksamheter. I en detaljplan 1975 bestämde kommunen och länsstyrelsen att Studsvik inte får användas för annat än kärnforskningen. Därmed fastställdes villkoret för det brutala ingreppet i kustnaturen. Detaljplanen är ett samhällslöfte. Området fick exploateras, men bara för den viktiga forskningen.
Den centrala planbestämmelsen lyder: ”Området får användas endast för sådant industriellt och därmed samhörigt ändamål som har anknytning till verksamheten vid forskningsstationen.” Man ville ”markera att traditionell industriverksamhet snarare bör förläggas till kommunens industriområden än till Studsvik”.
Reaktorn stängdes 2005. Mark- och miljödomstolen gav nyligen tillstånd till utökad mellanlagring av radioaktivt skrot från forskningsreaktorerna i Studsvik och Ågesta till dess det kan skickas till slutförvar.
Nyköpings kommun – respektera löftet och skydda Sörmlands skärgård!
Kommunen vill nu ändra detaljplanen. Syftet sägs vara att kunna tillåta nya industri- och lagerbyggnader som inte har med kärnforskning att göra. Det är oroväckande. Vad har kommunen och nya ägaren, det franska företaget EDF, i sikte?
Vill man göra Studsvik till ett vanligt industriområde? Eller lager för kärnavfall från skrotade reaktorer i södra Europa? Det vore olämpligt och svekfullt. Kustnaturen bör inte belastas med ökade väg- och sjötransporter, infrabuller och industriljus med störningar i naturreservaten och långt ut i skärgården.
Vi anser det är fel att exploatera Sörmlandskusten med industrier eller lagerhallar som lika väl kan placeras i vanliga industriområden. Atomsopor från södra Europa ska inte forslas genom Sverige, på den sörmländska kustvägen och i den ömtåliga skärgården till Studsvik.
Studsvik fick exploateras på villkoret att det skedde för kärnforskningen. Nu är den avslutad. Svik inte samhällslöftet!
Naturskyddsföreningen Sörmland
Karl-Axel Reimer, ordförande